Fredagen den 27 aug

Dagbok: 
Avg S-öra kl 6,15. Ank Sthlm kl 11,40.
Gångtid 5 tim 25 m. Rundgång 15 m.
5 hl slagg. Kolat 90 hl.

Börjat tillverka och sätta dit nya skenor i försalongstrappan. Div putsning och rengöring.

Kommentar:
Denna dag drar man in fredagens kvällstur till Norrsund. Därmed har alltså trafiken trappats ned från högsommarens fem tur och returresor till tre. Efter helgen upphör sommarturlistan även hos de andra skärgårdsrederierna. Med tanke på att lördagen var halv arbetsdag var det självfallet inte så många som kunde "smita ut" redan på fredag kväll när arbetslivet var i gång på full fart.

Mäster tillverkar inredningsdetaljer. Nu gör han slitlister till försalongstrappan. Sannolikt har han skaffat sig mässingsprofiler som han nu kapar, borrar och skruvar fast. Vi kan nog utgå från att han borrade hål och gjorde försänkningar för skruvskallen med en handdrill nere i maskinrummet.

Det kan ju vara på sin plats att skriva något om försalongen också. På den här tiden var matsalen att betrakta som en liten restaurang. Dit gick så kallat "fint folk" medan "vanligt folk" gick till försalongen. Där nere serverades öl, smörgåsar och enklare maträtter. Skall man jämföra med förhållandena på land var matsalen en II:a klass restaurang medan försalongen var ett ölcafé. För moderna människor kan man också förklara att matsalen var att jämföra med "vita duken" medan den tiders "bakficka" (kallad III klass) var lite mer sofistikerad än ett ölcafé.

Den serveringsdisk som numera står uppe på "torget" på mellandäck är en eftergift för den moderna tiden, liksom den disk som står i salongen för om trapphuset på övre däck. Skänken nere i försalongen är den gamla matsalsskänken från "Östanå 1". I gamla tider fanns där nere två hytter och ett pentry men inte någon skänk.

Serveringspersonalen i gamla tider bestod av en som serverade i matsalen, en som serverade i försalongen samt akterstäderskan som serverade på däck och var behjälplig var det behövdes. Det fanns ett system med ringledningar från olika punkter på däck och i salongerna samt från matsalens bord som gick till matsalspentryt. Tryckte man på ringledningsknappen ringde en klocka och en siffra fälldes ned i en "display" för att använda ett modernt ord. Var det utanför matsalen kom snart akterstäderskan och tog upp beställning samt serverade det beställda. Vanligen en liten korg med kaffe och tillbehör. I matsalen kom givetvis servitrisen och tog beställning.

Akterstäderskan var anställd till hälften av restauratrisen och till hälften av rederiet. I hennes arbetsuppgifter ingick också att städa och bädda i kaptens, styrmans och maskinistens hytter. Vidare städade hon salongerna och damtoaletten. Man slutade med akterstäderska på ångbåtarna under 1960-talet.

Det var också klassindelning på skärgårdsbåtarna i början men denna försvann tidigt. Jag har hört att Blidösundsbolaget drog in klassindelningen i samband med att första världskriget bröt ut 1914. Av tradition fanns det två klasser. 1:a klass gav tillträde till övre däck medan 2:a klass utgjorde resten av båten. Men enligt vad de som var med från början hade Blidösund även 3:e klass. Detta var en billig biljett som gav tillträde till fördäck, mellandäcksgången och försalongen. Men 3:e-klassbiljett fick endast köpas av personer som var skrivna i Blidö kommun. (=Blidö, Yxlan, Furusund samt öarna utanför).

Donkeyman har redan tidigare skrivit om kommunindelningen i området men en liten repetition kan vara på sin plats. Blidö kommun hade administration i BlidöGård där det fanns ett litet kommunalhus. Kommunen upphörde i samband med den stora kommunreformen 1971 när en radda med små kommuner inkorporerades med Norrtälje som då blev en storkommun. Men eftersom Blidö var en förhållandevis rik kommun sägs det att när beslutet om kommunsammanslagning var fattat i Riksdagen så tömde man kommunkassan genom att bygga skola, ålderdomshem och en del infrastruktur för att inte "Norrtäljeborna skulle slösa upp Blidöbornas pengar".

Vädret:
Uppehåll, morgondimma men uppklarnande på dagen, varmt

Dagens händelser:

Ett bra jobb för den som är bra på fotografi och samtidigt god försäljare, eller ......

I morgon är det dags. S:t Eriksmässan öppnar och håller öppet i 2 veckor. Donkeyman minns mycket väl mässan ute vid Lidingövägen från sin ungdom. Det var familjetradition att besöka den vart år. Men det var många fler som också hade den traditionen. Otroligt mycket folk och spännande för en liten teknikintresserad grabb.

Mässannonsen var så stor att jag tog ut två delar och det får räccka.

Dramatiken fortsätter i Brasilien. Men så vitt Donkeyman minns var sådant här vardagsmat i de Sydamerikanska republikerna på den tiden. 

En delikatessannons är aldrig fel. Numera är det väl nödvändigt att gå till saluhall för sådant här.

Ännu en annons för delikatesser. Men alla är kanske inte ense med Donkeyman när det gäller surströmmingen.