Lördagen den 24 April

Dagbok:
Gjort klar och satt upp injektorn. Gjort klart reduceringsventiler. Satt upp nya donkeymatarröret och röret till ångsotningen. Börjat fylla pannan.

Kommentar:
All värmning med hjälp av ånga fungerar så att man leder ångan genom en reduceringsventil där man ställer in trycket på ångan. Från pannan kommer i princip 10 kg och ut i värmeledningarna vill man ha 1-2 kg. Ju mer tryck - desto varmare blir det. Efter reduceringsventilen går ångan till en ventillåda där man kan öppna eller stänga de olika sektionerna i båten. Samt justera dem individuellt. Varje sektion innehåller ett antal värmeelement. Ju större yta på elementet - desto mer effektivt.

På den tiden fanns det reduceringsventiler till tre olika system på Blidösund så att man arbetade faktiskt med fyra ångtryck. Dels panntrycket och så tre lägre tryck till olika bruk. En av dessa och den som gav det lägsta trycket var just till ångvärmen. Allt efter hur yttertemperaturen och solvärmen varierade måste man justera på den reduceringsventilen och på de olika sektionernas avstängningsventiler. En solig vårdag kanske man reducerade eller stängde av till matsal och damsalong, hade lite mer värme på akterdäck och ännu mer under däck. För att sedan ändra när solen försvann och det blev kväll.

I änden på var sektion av värmeledningen sitter en ångfälla. Men mer om dessa på Måndag.

Injektorn är en av tre möjligheter att fylla vatten i pannan. Det är Donkeypumpen som vi redan har diskuterat samt Huvudmatarpumpen som sitter på huvudmaskin och drivs av denna. Ju fortare man kör, desto mer ånga går det åt, desto mer vatten behöver tillföras och desto fortare går ju matarpumpen.

Injektorn är en så kallad "strålpump". Man reglerar den med ett handtag som styr ångmängden. För mycket ånga så "kalvar" den och tryckvattnet går rätt i kölen, för lite ånga så "tar den inte" och det rinner vatten rätt ned i kölen. Men detta är enkelt att lära sig att hantera.  Ångan går genom en dysa (en sorts konformat munstycke där ångans hastighet ökar) så suger denna med sig vatten från sjön som pressas in i pannan. Strålpumpar används på många ställen inom maskintekniken än i dag.

Injektorn används i huvudsak i hamn och även vid korta uppehåll under linjetrafik. Tekniken är att känna linjen och släppa ned vattennivån innan man kommer fram till bryggan. Medan man lastar/lossar så kör man injektor och återställer vattennivån samt håller ned ångtrycket. Fördelen är att man slipper dämpa ned kolfyrarna och undviker därmed slaggbildning. Man försökte gärna hålla en rytm i eldningen som gjorde att man brände ned fyrarna med dämpad matning innan man kom fram till en brygga där man visste det skulle ta lite tid. Så friskade man på fyren när man kom till bryggan och låg på sakta fram Så drog man i gång injektorn och återställde vattennivån. Väl planerat avgick man med "unga kol" och full vattennivå.

Det är också praktiskt att kunna "jektra" om man riskerar "rusånga" vid en brygga. Därmed slipper man förstöra fyrarna genom att dämpa dem och så friska på igen. Principen är liknande som vid körning av ånglok men där är det banan med backar upp och ned som styr eldningens rytm. Plus självfallet statitionsuppehåll. Linjekännedom är helt nödvändig vid koleledning vare sig det är skärgårdsbåt med många bryggor eller ånglok.

Att Mäster delvis har fyllt pannan beror sannolikt på att han vill trycka ned stäven lite så att man har ett mer normalt trim jämfört med när pannan är tom. Antagligen har han också ganska lite kol inne.

Tydligen har Mäster satt upp de nya rören som han har hämtat på varvet. En innehållsrik lördag.

Vädret:
Tidvis hård vind, Senare uppklarnande, Något kallare än i går.

Dagens händelser:
- Vild hamnstrejk. Började i Göteborg (var annars är en modern kommentar) och spred sig över stora delar av landet. I Stockholm behövde man i dag 600 hamnarbetare men när utropet började klockan 0630 var det nästan inte någon närvarande inne i utropslokalen vid Slussen. Den så kallade "Kolingsborg" som i dag är riven. Transportarbetarförbundet har tecknat ett nytt avtal. Hamnarbetarna hade röstat mot avtalet med stor majoritet men Transport krävde ändå att det skulle accepteras.

MED FACIT I HAND: ser vi ju att här råder de motsättningar som 20 år senare skulle leda till att Hamnarbetarförbundet bildades.

- Våldsamma strider rasar runt Dien Bien Phu. Flygfältet är nästan förlorat till Vietminh, endast få av försvararna undkom med livet från de fort som försvarade detta. Det är nu omöjligt att tillföra förstärkningar eller förnödenheter. Man kan inte heller bomba fienden eftersom Fransmän och Vietminh förekommer om varandra.

En kolonn med förstärkningar är på väg men den har på 14 dagar endast lyckats avancera 50 km. Man har 60 km kvar och Fransmännen ser det som lite sannolikt att de skall kunna slå sig igenom.

En kvinna finns kvar i fästningen. Det är en ung Fransk sjuksköterska som vägrade låta sig evakueras. Sjukvården har stora problem eftersom de dieselgeneratorer som alstrar strömmen står still långa tider. Det utförs ungefär 25 större operationer var dag i sjukhuset något som försvåras i högsta grad av bristen på ström. Många gånger rasar strider helt nära eller till och med ovanpå de underjordiska operationssalarna.

- I Stockholm råder kraftiga motsättningar mot planerna på att anlägga ett nytt flygfält vid Halmsjön (det som senare blev Arlanda). Motståndarna hävdar att detta ligger alldeles för långt från Stockholm. Det kommer att betyda att internationella flyglinjer i stället kommer att vända i Köpenhamn och passagerarna flyger därifrån till Bromma eller tar tåget. Det bästa vore att bygga ut Bromma, bland annat genom att riva närliggande villaområden. Man anser att Bromma redan ligger långt från staden.