Fredagen den 23 juli

Dagbok:
Avg S-öra kl 6,15. Ank Sthlm kl 11,15.
Avg Sthlm kl 17,30. Ank N-sund kl 21,50.
Gångtid 9 tim 20m. Rundgång 30 m.
4+4 hl slagg. Kolat 100 hl.

Lagat ett lås och gjort en nyckel.

Kommentar:
Som Donkeyman tidigare påpekat flera gånger gjorde man det mesta själv ombord på båtarna på den tiden. Så även nycklar. Man hade nyckelämnen med den profil som användes ombord och så filade Mäster till en ny nyckel när så behövdes. Skall man gissa något utifrån det som framgår i dagboken så var det kanske någon som knäckt en nyckel i låset. Därmed har Mäster demonterat låset och pillrat ut nyckelresterna. Samt filat till en ny nyckel med de gamla resterna som förebild. För att slutligen montera det hela.

Vädret:
Växlande molnighet, på eftermiddagen regnskurar tidvis med åska. Oförändrad temperatur

Dagens händelser:
- En stor stenlastad pråm på släp Limhamn- Helsingborg slog plötsligt runt i Öresund utanför Landskrona och blev flytande upp och ned. Den ende besättningsmannen är försvunnen. Dykare har konstaterat att han inte finns i mässrummet. Pråmen skall torrsättas i Landskrona och undersökas. Man antar att orsaken till förliset är förskjutning i stenlasten.

- Konseljpresident Mendes-France tas emot som en hjälte när han återvände från Genevekonferensen. Kommentatorer anser att den uppgörelse som han har uppnått är det bästa som Frankrike kunde åstadkomma. Alternativet hade i slutänden blivit fullständig kapitulation. Vietminhledaren Ho chi minh anser å sin sida att detta bara är ett steg på vägen. På längre sikt kommer utvecklingen att gå dit att hela Indokina blir enat under Vietminhs ledning då man med tiden kommer att vinna de fria val som överenskommelsen innebär.

- Gotlandsbolaget har tagit över "Kronprinsessan Ingrid" från Sessanlinjen. Fartyget har blivit för litet för trafiken Göteborg- Fredrikshamn och skall överlämnas till Gotlandsbolaget till sommaren 1955 när Sessan tar emot ett större nybygge. Detta var ju innan Stena etablerade sig som färjerederi på samma linje och med tiden konkurrerade ut och köpte upp Sessan.

Trots att de Svenska flottisterna skröt av att ha blivit mycket väl mottagna i Leningrad  var inte någon benägen att önska sig en tillvaror i Sovjetunionen

Färgfilmsfotografering för vanliga hoppyfotografer var fortfarande inte allmänt spridd men på intåg.

Inlagd sill däremot var på allas bord

En liten reklamsnutt för det rederi som si så där 20 år senare skulle bli det sista Svenska rederiet som drev utomrikstrafik med steambåtar. Man hade också den sista kolfyrade ångaren. De sista båtarna blev "Monodora" - 68, "Monarda" -71, "Monark" -71, "Monita" -72, "Montrose" -74. Rederiet leddes av Arnold de Champs (alias "Arnold de Skorsten") och sedermera hans son Thomas de Champs. Man fortsatte utöver 70-talet med inchartrat motordrivet tonnage men sedermera försvann rederiet. Detta rederi hade specialiserat sig på laster från små lastplatser i Norra Sverige och Finland över till Skotska hamnar. Sådana platser där det i dag i stort sett inte finns någon verksamhet.