Blidösunds historia - 6. Haveriet

Inledning:
I November år 1949 gick "Blidösund" enligt följande tider:
Utresa: Onsdag 12,10  Lördag 13,10 
Inresa:  Torsdag  07,30  Söndag  15,30

W-bolaget körde Sthlm- Norrleden- Slipen- Köpmanholm så här:
Utresa:  Ons "Västan" 11,00  Lör  "Skärgårdsbuss"  14,00
Inresa:  Tors "Västan"  07,00  Sön  "Skärgårdsbuss"  16,30

Dessutom gick "Anna" som passbåt Eknö- Köpmanholm- Norrsund- Almvik

Blidösundsbolaget planerade att köra trafik till trettonhelgen precis som vanligt. Sedan skulle man gå till Djurgårdsvarvet och bygga om maskinrummet. Här skulle installeras ytkondensor vilket var en stor ombyggnad som innebar att eldarhytten skulle rivas för att skapa plats. Ett stort rörsystem skulle installeras, cirkulationspump och en mängd med andra ting skulle installeras samtidigt som hjälpångsystemen skulle ändras. Alla delar var inköpta och stod på varvet och väntade på ett stort vinterarbete.

Haveriet:
Söndag kväll den 6.November var man på inresa med 149 passagerare ombord. Fartyget stötte på grynnan utanför Lerviks brygga och började ta in stora mängder med vatten. Kapten Paul Österman satte kurs på Trälhavsgrunden där fartyget så småningom sjönk men alla ombord hade då räddat sig upp på den lilla holmen.

Donkeyman börjar med att publicera tidningsartiklarna från Måndagen den 7.November. Efter dessa skall han berätta om en del ting som han har fått berättat av personer som var med ombord den gången.

Vad hände:
Självfallet kan Donkeyman enbart basera sig på hörsägen så det är inte säkert att just detta är korrekt. Men han har diskuterat händelsen med flera som var med den gången. Personer som han uppfattat som trovärdiga. Lägger man ihop deras berättelser blir det så här.

Fartyget var på inväg mot Stockholm. En matros var rorgängare och kapten Österman satt inne i hytten och höll på med redovisningen. Matrosen hade varit ombord i många år och var väl känd med farleden. Österman hade 33 år i båten, först som styrman och sedan som kapten. Det var lite smådis och så kom det en våldsam regnskur som tog bort hela sikten. På den tiden hade man inte radar.

Kapten gick ut och ställde sig framför styrhytten medan rorgängaren stod kvar vid ratten inne. Men här kommer saken. Rorgängaren trodde att kapten tagit över medan kapten trodde att rorgängaren fortfarande navigerade. Ett klassiskt misstag som har orsakat mängder med haverier genom tidernas lopp. Men tack vare den dåliga sikten missade bägge prick och grynna så det kan mycket väl tänkas att grundstötningen hade skett ändå.

Fartyget slog mot grynnan och ganska snart upptäckte man i maskin att det forsade in vatten. Smällen måste ha tagit särdeles oturligt. Man hade inte en chans att hålla maskinrummet läns och meddelade omedelbart bryggan. Då hade kapten Österman två alternativ - antingen vända och gå tillbaka till Lerviks brygga men han bedömde att det skulle gå snabbare att köra rätt upp på Trälhavsgrunden. Vilket han gjorde.

Man körde fartyget rätt upp på land. Så sjösatte man livbåtarna och lade ut fördäcksplanerna som landgång så att alla kunde komma torrskodda i land. Sedan förtöjde man med det man hade av wires och trossar upp mot land så att inte båten skulle kunna glida ut på djupt vatten när det slutligen sjönk. Det berättas att maskinfolket höll maskin gående medan de stod i vatten nere i maskin. Sedan måste rimligen ångan ha varit slut. De skall i vart fall ha varit sist i land.

På väg ut mot Trälhavsgrunden blåste man nödsignaler i ångvisslan. Man skymtade genom regndiset en Waxholmsbåt som passerade ett stycke undan men denna uppfattade inte Blidösund. Däremot hade signalerna hörts till land så polisen alarmerades och det gick ut båt som sökte av stränderna på både fastlandet och Resarö men inte någon tänkte på att fara över till Trälhavsgrunden och leta.

När det gått en tid satte sig några karlar, bland annat en av mina sagesmän, i en livbåt och rodde över till Resarö. Där tog man i land men det fanns bara vinterstängda sportstugor att se. Efter en del sökande fann man ett hus med telefonledning. Där bröt man sig in och ringde Waxholmsbolagets kajförman i Vaxholm. Som slog larm och sände ut en av sluparna för att hämta folket.

Dessa kördes sedan till Vaxholm och man ordnade extra buss till Stockholm.

Fortsättningen
Bara en vecka senare bärgades Blidösund av Neptunbolaget och fartyget togs in till Stockholm. På varvet utförde man den tidigare beställda maskinombyggnaden samt reparerade båtens inredning som hade omfattande vattenskador.

Den Blidösund som Donkeyman började arbeta på år 1971 var i princip till 100% den Blidösund som gick ut från varvet till säsongen 1950. Under senare år har en hel del förändrats men inte mer än att fartyget fortfarande har ungefär samma karaktär.

Omedelbart efter haveriet lade Waxholmsbolaget om sin tidtabell för att ersätta "Blidösund". Turerna kom att gå som följer:

- "Anna" fortsatte med Passbåtsturerna som tidigare Eknö- Köpmanholm- Norrsund- Almvik
- "Västan" gick Blidösundet- Slipen utresa Ons kl 1100  och in Tors kl 0600 (den båten har ju extrem godskapacitet så det var inte problem att hantera godset både till Blidösundet och Norrledens bryggor.
- "Waxholm" gick Blidösundet- Slipen utresa Lör 1300  och in Sön kl 1530, 1630 fr Norrsund. (Här bytte man ut Skärgårdsbussen till Norrleden för att det nog krävdes en större båt)

Samtidigt innebar ju passbåtsförbindelsen från Eknö som hade öppnat samma år en betydande förstärkning av kapaciteten jämfört med tidigare år.

Över Jul och Nyår gick "Saltsjön" Blidösundet- Slipen fram till Trettonhelgen

Vintern 1950 gick som vanligt "Saltsjön" ut Tisdag och in Onsdag. Norrleden- Slipen- Norrsund- Almvik. Och "Anna" gick som Pendelbåt från Eknö.

Nästa avsnitt - i morgen. Del 7 Femtiotalet.