Blidösunds historia - 5. Förtiotalet

Krigsåren
Precis som under Första Världskriget uppstod kolbrist och trafiken reducerades kraftigt. Speciellt utanför den rena sommarturlistan. Man körde i stor utsträckning på ved. Men även veden var dyr, dessutom var den mer skrymmande än kol och därmed mer arbetskrävande. Sedan tillkommer att det blev osedvanligt kraftiga isvintrar, speciellt de första krigsåren. Detta gjorde att en stor del av skärgårdstrafiken stoppades.

Men grundtrafiken gick efter samma principer som under 20- och 30-talen. Började när isarna släppte så man kunde gå genom Blidösundet och avslutning efter Trettonhelgen.

1942
Donkeyman skall skildra trafiken till Blidö under den värsta isvintern under "Blidösund"s tid.

"Blidösund" avslutade sin trafik som vanligt efter Trettondagen.
Därefter gick "Östanå II" som enda båt norrut. Man gick Norrleden- Norrsund.
Utresa Tisdag och Lördag. Inresa Onsdag och Söndag.
Men den här trafiken gick bara några veckor, sedan var det stopp för ishinder.

När vintern fortsatte blev Waxholmsbolagets  trafik inskränkt till Vaxholmsområdet.
"Saltsjön", "Express II" och "Waxholm I" alternerade i närtrafiken till Vaxholm och Ramsösund.
"Waxholm II" och "Saxaren" gick till Linanäs eller ut mot Stavsudda (tidvis enbart Grinda)
"Nordan" gick Stavsnäs- Sandhamn/ Nämndö (isstation) samt Dalarö- Ornö (isstation). Men det blev någon månads uppehåll under värsta vintermånaderna.
"Östanå II" assisterade där den behövdes

Sandhamnsbolaget körde med "Sandhamns Express" till slutet av februari då det inte gick längre och trafiken mot Sandhamn stoppade i en dryg månad.

Fredag 17.April satte man upp extratur med "Östanå II" Stockholm- Norrleden- Norrsund
Återresa planerades till Söndag 19.April. Då hade det inte varit båt till Blidö kommun på tre månader.

Donkeyman vet en hel del om denna resa. Kapten var Erik Gustav Orrevik som var god vän till Donkeyman i mer än 30 år. Orrevik gick i pension 1962 men levde till dess han var 104 år och han berättade mycket och gärna. Detta var första båt till Högmarsö, Furusund, Köpmanholm och Blidö på 3 månader. Som Orrevik berättade saken var detta en ren undsättningsexpedition. Man var totalt fullastade med fraktgods. Utresan tog två dygn. Eftersom man var väl medvetna om att kolförrådet inte skulle räcka för en rundresa hade Waxholmsbolaget organiserat utkörning av meterved från Vagnsunda för att bunkra upp båten med ved ute på isen. Både på ut- och inresa. 

Nästa resa till Blidö genomfördes med två båtar den 1.Maj med gemensam avgång 0900. Detta så att de kunde hjälpas åt för att slå upp rännan norröver. Så skiljdes deras vägar norr om Köpmanholm då "Östanå II" gick mot Norrsund. Så gick "Nordan" mot Rådmansö- Östersjö (vilket skall ha tagit väldigt lång tid).

Visserligen fanns det väg ut till Rådmansö och Björkö men den var av dålig kvalitet och det är tveksamt om den ens var farbar under de hårda vinterförhållandena. Så ännu på 1940-talet var båttrafiken viktig för frakterna. Dessutom var det stora restriktioner på lastbilstrafiken under kriget. Att få fram en båt med frakt till Rådmansö och Björkö var viktigt.

Donkeyman har googlat fram medeltemperaturerna denna vinter:
4/12 -1
15/12 -9
31/12 - 6
15/1 - 16
30/1 - 19
15/2 - 10
28/2 - 19
15/3 - 12
31/3 - 3
15/4 +2
30/4 +7.
Och här snackar vi om dygnets medeltemperatur just den dagen. Vilket betyder att nattempen var betydligt lägre och dagtempen något högre.

Donkeyman jobbade i W-bolaget vintern 69/70 och minns mycket väl att då var det i stort sett -20 i en månad från januari till slutet av februari och ändå var det en vinter som statistiskt sett var betydligt "slakare" än krigsvintrarna. 1969 var det isläggning till Vaxholm redan till Lucia. Vid trettonhelgen var det redan problem med trafiken till Husarö och sedan fortsatte det. Och "de som var med" intygar att förhållandena 1942 var värre.

"Blidösund" inledde trafiken först den 13.Maj. Därefter gick man:
Ut Mån, Ons, Lör. In Tis, Tors, Sön

1944
Precis som alla år var det ett långt vinteravbrott i trafiken till norra skärgården.

Mid-April började "Östanå II" gå Norrleden- Norrsund med utresa Tors, Sön och inresa Fre, Mån

"Blidösund" inledde säsongen Lör den 29.April kl 1400. Inresa Mån 1.Maj kl 1630.
Därefter gick turerna ut Ons, Lör. In Tors, Sön

En bit in i maj ökade man till:
ut Mån, Ons, Lör. In Tis, Tors, Sön

Sommarturerna gick:
Ut Tis, Tors, Fre, Lör, Sön.  In Mån, Ons, Fre, Lör, Sön
Nu alternerade "Storskär" på Blidösundet- Simpnäs. Ut Mån, Ons, Fre, Lör Sön. In Tis, Tors, Lör, Sön
Detta upplägg med delning av sommarturlistan mellan "Blidösund" och "Storskär" kom att fortsätta i ungefär 25 år.

Höstturerna blev:
Utresa Mån, Ons, Lör. Inresa Tis, Tors, Sön
W-bolaget hade "Södertörn" utresa Tis, Fre. Inresa Ons, Sön

"Blidösund" var ensam båt till Blidösundet under jul/nyårshelgen. Sista tur gick i trettonhelgen.

Det skulle gå att skriva en hel bok om gamla tiders vintertrafik. Donkeyman intervjuade många gamla skärgårdsbor (inte bara från Blidö) om den saken under sina år på ångbåtarna under 60- och 70-talen. Donkeyman jobbade också själv på W-bolagets ångare under några tunga vintrar. 

En ting som var viktig för Blidö kommun var att man inte bröt is söder om Almvik i Blidösundet. Detta därför att man använde isen som vinterväg. Över den stora isrännan i Norrleden låg en isbro som kunde dras upp på isen när det kom passerande fartyg. Därmed fanns en vintertida vägförbindelse över isen upp till det allmänna vägnätet i Hysingsvik. De som skötte isbron hade en vaktkur ute vid isrännan.

Men det var också vanligt att man for söderut över isen och ned till Ljusterö. Där kunde man ta sig till Linanäs dit man höll ångbåtsförbindelsen i gång i stort sett hela vintrarna. Det var en resa som ofta gjordes med häst och släde eller på skidor. Även om resorna ibland kunde ta lång tid. 

Mauritz Johansson från Bruket som senare var delägare i det nya Blidöbolaget och en av de stora entusiasterna var tidigare hästkörare på Blidö och har berättat om att han körde många lass till och från ångbåtarna när de bara gick till Norrsund eller Almvik. Under kallvintern när trafiken var nedlagd körde han också en hel del över isarna till Waxholmsbåten på Linanäs.

Sedan har det också berättats historier om vintriga skridsko- eller skidturer från Blidö ned till tåget i Österskär. 

De här långvariga vinteruppehållen i trafiken var normala in på 50-talet. Donkeyman känner en dam som föddes 1948 eller -49. Modern reste in med ångbåten för att föda men sedan gick det inte att komma tillbaka. Det gick inte båt på bortåt 2 månader och man ville inte utsätta ett nyfött barn för långa färder över isarna. Alltså fick mor och barn uppehålla sig i Stockholm i över en månad innan man kunde komma hem och visa upp det nya barnet.

1948
Trafiken under 1948 var ungefär lika som under mellankrigstiden. Detta är ett sammandrag.

Under vintermånaderna gick "Waxholm III" ut Norrleden- Elmsta på Tisdag och Fredag 0900. Så gick man tillbaka på Torsdag och Söndag. Men här var det ett litet uppehåll under högvintern.

"Blidösund" började säsongen den 1.Maj och gick sedan ut Onsdag och Lördag samt in Torsdag och Söndag. W-bolaget gick inte på Blidösundet utan man hade enbart turer på Norrleden.

Sommaren gick "Blidösund" ut Tis, Tors, Lör och in Ons, Fre och Sön.
W-bolaget körde "Storskär" ut Mån, Ons, Fre, Lör och Sön samt in in Tis, Tors, Lör och Sön
Så körde W-bolaget dagligen också på Norrleden med "Norrtelje", "Waxholm III" och "Södertörn"

I September blev det mindre med turer igen
"Blidösund" gick ut Mån, Ons, Lör samt in Tis, Tors och Sön
W-bolaget körde "Storskär" genom Norrleden Tis, Tors, Lör och in igen Ons, Fre och Sön
Alltså var "Blidösund" åter enda båt genom Blidösundet

Sent på hösten gick man
"Blidösund" ut Onsdag, Lördag samt in Torsdag och Söndag
"Storskär" genom Norrleden (till Elmsta) ut Tisdag och in Onsdag

Blidösunds trafik upphörde efter Trettondagshelgen

1949
Tidigt på vintern 1949 skedde något som skulle förändra hela trafiken till Blidö. Vägen till Eknö blev färdig och då började W-bolaget köra en Passbåt Eknö- Furusund- Köpmanholm- Norrsund- Almvik.
Första årets passbåt blev "Anna".

Därmed fick Blidö daglig förbindelse året runt med samtrafik till buss och tåg i Norrtälje.
Turerna kom att gå:
Inresa Mån-Fre 0630, Lör 0630+1530, sön 1620
Utresa Mån-Fre 1030, Lör 1030+1710, sön 1750

Det är lätt att tänka sig vilken förändring det innebar att få daglig båt in och ut även om det var en lång resa med båt + buss + tåg.

Båt från Stockholm för godstransport blev den vintern "Waxholm II" med utresa Tisdag och inresa Onsdag. Då gick den Blidösundet- Furusund- Slipen. Samt under isförhållanden Norrleden- Slipen- Norrsund- Almvik (eller så långt ned i Blidösundet man kunde gå).

Genom åren blev det flera av W-bolagets slupar som skötte passbåtstrafiken. Som egentligen inte blev så långvarig. Man började just efter nyår 1949 då vägen till Eknö var färdig. Så blev vägen klar till Furusund december 1953, då lade man ned Eknö och utgick i stället från Furusund. Sedan kom färjorna Furusund- Köpmanholm och Blidö- Yxlan sent 1955 och då lades linjen ned för att ersättas med buss som följde med färjorna och gick ut på öarna.

I November 1949 gick "Blidösund" på grund vid Lervik och sjönk vid Trälhavsgrunden. Men denna händelse ägnas ett eget kapitel.

Nästa avsnitt - i morgen. Del 6 Haveriet