Denna serie med Blidösunds historia skall inte skapa någon fullständig historik. Däremot kommer man att få reda på hur fartygets trafik har utvecklats genom åren. Samtidigt skall Donkeyman lyfta fram en del intressanta ting från fartygets historia.
Förspelet
Som alla har läst så rasade det så kallade "Blidökriget", det vill säga konkurrensen mellan Blidösund och Waxholmsbolaget under 1911 och i mindre utsträckning några år till. Vilket skedde till stor glädje för Stockholmspressen som följde händelserna. Men det som inte är lika allmänt känt är att parterna ganska snart kom till en samexistens som i verkligheten innebar att ångfartyget "Blidösund" och Ångfartygs AB Stockholm- Blidösund kom att utgöra huvudförbindelsen mellan Stockholm och Blidösundet i nästan 50 år. Medan Waxholmsbolaget blev huvuudförbindelse mellan Stockholm och Norrleden.
Det hela tog sin början den 10.Maj 1910 när Ångfartygs AB Stockholm- Blidösund tecknade kontrakt med Eriksbergs Mek Verkstad i Göteborg att bygga en ångare som skulle levereras senast den 1.April 1911. Avtalat pris var 128.000 kronor.
Fartyget skulle bli en syster till de tidigare levererade "Tor I" (sedan "Kanholmen") och "Sandhamns Express" (sedan "Norrskär"). Den nya ångaren skulle få namnet "Blidösund". Den skulle byggas så som Sandhamns Express hade varit beställd, dvs med bryggan på övre däck framför matsalen. Under byggnationen ändrades Sandhamns Express så att man byggde styrhytten på båtdäck (="på taket") så som det var byggt på "Tor I". Därmed fick man plats för två matsalsbord till. Vilket kanske beror på att det var större koncentration av så kallat "fint folk" som reste med de två systrarna. "Blidösund" var byggd för att bli en "bondbåt" av och för invånarna i Blidö kommun.
Till skillnad från systrarna byggdes däremot "Blidösund med salongerna på övre däck sammanbyggda vilket inte var vanligt på den tiden. Det vanliga var nämligen ett "blåshål" mellan trapphuset och matsalen. Så som "Norrskär" ser ut än i dag.
Nedanstående annons var införd i alla dagstidningar den 23. Februari 1911.
Detta var väl så nära en krigsförklaring man kunde komma. Blidö kommun förklarade helt enkelt krig mot det mäktiga Waxholmsbolaget.
Samma dag kommenterar tidningen så här på redaktionell plats.
MEN ...... det man inte diskuterade var att de nästa 50 åren skulle det vara just Blidö kommun som avgjorde om isbrytning skulle tillåtas i Blidösundet söder om Almvik. Det vill säga - Blidö kommun varskodde Länsstyrelsen om att förbjuda eller tillåta isbrytning. Därför att man önskade använda isen som färdväg inte bara mot Yxlan men också söderut mot Ljusterö. Det var ett beslut man inte kunde ta på egen nivå eftersom vi talar om en allmän farled. Men det är en annan historia som Donkeyman skall återkomma till längre fram.
Hur som helst ..... Två dagar senare kom denna insändare:
Går vi så fram till den 2.Mars var denna notis införd ....
Dagen efter, den 3 Mars hade "Blidösund" sin provtur i Göteborg. Eriksbergs Mek Verkstad levererade därmed sin 4:e ångare till Stockholms skärgård på några få år. "Tor I" (senare Kanholmen), "Sandhamns Express" (senare Norrskär), "Brevik" (senare "Express II" och ännu senare "Waxholm") samt "Blidösund".
Vid provturen var verkstadens chef Oskar Flobeck befälhavare. Turen skedde med ett 30-tal inbjudna gäster. Kontraktet krävde 13 knop och 380 indikerade hästkrafter. Vid normal gång uppnåddes 13,52 knop och vid forcering uppnådde man 14 knop och 580 hk.
Ångaren överlämnades till rederiet och befälet övertogs av kapten Eriksson som tidigare varit 1:e styrman på Norrlandsångaren "Oskar II". Fartyget avseglade till Stockholm dagen efter och anlände till Pontonbryggan vid Slussen den 7. Mars. Från samma plats utgick bland annat Sandhamnsbåtarna. Man hade tagit natthamn i Helsingborg och Simrishamn på vägen runt kusten.
Torsdag den 9. Mars gjorde man en specialresa tur och retur Blidö.
Premiärturen avgick Fredagen den 10. Mars klockan 1400. Man gick Stockholm- Blidösundet- Köpmanholm- Furusund. Returen avgick nästa dag Lördag den 11.Mars klockan 0600. Nästa tur gick Söndagen den 12.Mars då man gick tur och retur med utresa kl 0900 och retur kl 1500.
Planen var att linjen skulle fortsätta till Furusunds Slip (Högmarsö) och Hysingsvik men det var fortfarande isläggning i den delen av skärgården. Isbrytning skulle ödelägga isvägarna.
Nästa vecka utsträckte man turerna till Slipen då gick man ut Torsdag kl 1200 och åter Fredag 0700 samt tur och retur Söndag med utresa kl 0900 och retur kl 1600.
Sedan fortsatte man programmet med utresa Tisdag och Torsdag 1200 samt Lördag 0900. Retur gick Onsdag och Fredag kl 0700 samt Söndag kl 1500.
Konkurrensen från Waxholmsbolaget bestod av "Waxholm III" som gick ut Norrleden till Björkö Tis, Tors och Sön. In gick man Ons, Fre och Sön.
Den 10.April bytte "Blidösund" kajplats till Strandvägen. Detta var båtens fasta kajplats så länge den fortsatte att gå i den ursprungliga trafiken, det vill säga fram till och med 1960. Men ända in i Första Världskriget började man säsongen från Pontonbryggan och flyttade till Strandvägen när våren kom.
Donkeyman är inte bara ångbåtsentusiast, han älskar också Bandy och fick under sommaren bekräftat det som han misstänkt tidigare. Detta genom en nyutkommen Bandyhistorisk bok. Nybroviken var som bekant en populär skridskobana där man inta bara hade "Allmänhetens åkning" med musik från en musikpaviljong, man spelade också Bandy där. Men i den boken framgår att det var inte önskvärt med båttrafik i närheten av Nybroviken eftersom detta skulle ödelägga isen och skridskobanan.
Under 1910-talet anslöts fler och fler fastigheter på Östermalm till avloppsledningar ut i Nybroviken och då steg vattentemperaturen så att med tiden tvingades man att överge den populära skridskobanan därför att man inte längre kunde hålla skridskois som tidigare. Men 1911 och några år framöver tilläts inte "Blidösund" att bedriva trafik från Strandvägen så länge som skridskobanan var användbar och då var Pontonbryggan reservkajplats.
Från slutet av April började man gå helt in till Hysingsvik. Då gick turerna med utresa Tis och Tors klockan 1400 samt Söndag 0900. Inresa Onsdag och Fredag 0600 samt Söndag 1600.
Waxholmsbolaget å sin sida körde då med "Waxholm III" Sthlm- Blidösundet- Grisslehamn. Ut Tis och Lör, in Tors och Sön. I Norrleden alternerade Norrtelje och Rex och erbjöd därmed daglig trafik.
Varför Hysingsvik
Blidösundet var självfallet kärnan i trafikområdet men Köpmanholm, Furusund och Slipen var platser med stor befolkning och därmed stort trafikunderlag. Hysingsvik erbjöd goda fraktmöjligheter och kommunikationer från ett stort omland inom Länna kommun. Framför allt var frakterna särdeles betydelsefulla. Alternativet för de som bodde i Länna var Waxholmsbåt från Bergshamra eller tåg i Norrtälje. Dessutom fanns det kvarn i Hysingsvik vilket var betydelsefullt för Blidös lantbrukare.
Sommartrafiken blev minst sagt intensiv. Man gick ut Måndag- Lördag 1520 och Söndag 0900. Intur kördes Måndag- Lördag 0445 samt Söndag 1645. Detta innebar alltså blindtur Hysingsvik- Sthlm på Lördag natt och blindtur ut igen på Söndag natt. Totalt 8 gånger fram och åter var vecka.
Waxholmsbolaget körde
"Waxholm III" Sthlm- Blidösundet- Arholma dagligen efter motsvarande upplägg som "Blidösund"
"Norrtelje" och "Rex" gick daglig trafik Sthlm- Norrleden- Norrtelje. Norrtelje utgick från Sthlm och "Rex" från Norrtelje. Bägge gick tur och retur var dag.
Men Blidösundsbolaget satte också en andra båt i trafik under sommaren. Det var "Blidösund II". Den hade trafik till Blidö utsida, Söderöra, Norröra och Västernäs på Rådmansö.
Utresa från Sthlm Tors och Lör 1430. Retur till Sthlm Ons eftermiddag och Fredag morgon.
Men också turer med korrespondens till "Blidösund" med båtbyte i Wagnsunda
Utresa Tors och Söndag. Inresa Söndag och Måndag
På Onsdagar gick man dessutom tidig morgon Wagnsunda- Norrtelje och retur på eftermiddagen Norrtelje- Stockholm.
Konkurrensen
Waxholmsbolaget annonserade tidigt med reducerade priser Sthlm- Blidösundet.
Vardagar 25 öre, söndagar 75 öre för enkel resa.
Dessutom sålde man kuponghäften för 5 kronor som innehöll 20 kuponger. Den som köpte ett kuponghäfte kunde dessutom fraktfritt medföra sin "landsflyttning" (vilket normalt var omfattande bohag).
Blidöbolaget satte däremot inte ned sina priser. Men på den tiden hade skärgårdsbåtarna två klasser. 1:a klass gav tillträde till övre däck och matsalen medan 2:a klassresande måste hålla sig till huvuddäcket och försalongen. Blidösund införde en 3:e klass som gav samma tillträde som 2:a klass men skillnaden var att enbart den som var mantalsskriven i Blidö kommun kunde köpa de billiga 3:e klassbiljetterna.
När hösten kom reducerades turerna. "Blidösund" kom att gå ut Ti, To, L kl 1200 samt in O, F kl 0600 och Sön kl 1500.
Waxholmsbolaget ställde upp med "Waxholm III" som gick till Blidösundet- Grisslehamn. Utresa Tis och Lör. Inresa Tors och Sön. Samtidigt alternerade "Rex" och "Norrtelje" på Norrleden- Norrtälje med tillsammans en ut och en inresa dagligen.
Helt på slutet av året ändrade "Blidösund" trafiken till att gå utresa O, F, S och inresa Ti, To, L. Detta är en intressant ting. Studerar man ångbåtstrafiken under 10- och 20-talen så var det vanligt att man under lågtrafiksäsong på de långa linjerna prioriterade inturer till Stockholm på Måndag morgon i stället för Söndag kväll. Självfallet var det så att när det blev kallt i vattnet fanns det inte några sommargäster kvar på öarna med behov av att åka till staden på Söndag.
Däremot var det stora mängder med frakt in till Sthlm på måndag morgon och de skärgårdsbor som skulle in till staden hade inte någon glädje av att komma in söndag kväll. De skulle uträtta ärenden och var mer betjänta av att komma in Måndag förmiddag. Dessutom var det vanligt att få sova över på båten mellan Måndag och Tisdag för att resa tillbaka på Tisdagen. Antagligen erbjöd man samma service på Blidösund denna höst fast då var det natten Tis-Ons som var övernattning.
"Blidösund"s trafik år 1911 upphörde Söndagen den 27. December.
År 1912
Trafiken startade Torsdagen den 21.Mars. Då gick man ut Norrleden och ned Blidösundet till Almvik klockan 1200. Återresa Fredag klockan 0700. Ny utresa på Söndag 0840 med retur 1400.
När vintervägen inte längre behövdes gick man i stället Blidösundet- Furusund- Slipen. Samt förlängde till Hysingsvik så snart isläget tillät. Sedan fortsatte man med i stort sett samma trafik som 1911. Samma som då, man började från Pontonbryggan och skiftade över till Strandvägen när det blev lite varmare i vattnet. Alla har väl hört Povel Ramels låt som började: "När farmor åkte skridskor på Nybrovikens is". Det var lite kul att få detta bekräftat i en Bandyhistorisk bok.
"Blidösund II" fortsatte också med sina turer. Till Blidö utsida och Norröra under sommaren. Men turerna till Västernäs och Norrtälje hade slopats. Nu gick man från Sthlm Tors och Lör kl 1400 Sön och Tis mötte man "Blidösund" vid Vagnsunda. Inturer helt till Sthlm var det Ons 1700 och Fre 0430. Sön 1630 och Mån 0430 gick man bara till Vagnsunda där man mötte "Blidösund" på intur.
Blidösunds trafik upphörde även detta år i mellandagarna.
År 1913
Påskhelgen inträffade mitt i Mars och "Blidösund" startade då upp med turer till Blidösundet och Slipen. När isläget tillät förlängde man turerna till Hysingsvik. Man följde åter ungefär samma schema som 1911 och 1912. Det tycks som om man hade funnit ett lämpligt trafikprogram.
Sommarens turer med "Blidösund II" fortsatte också med ungefär samma mönster som 1912 bortsett från att båtbytet hade flyttats till Glyxnäs.
Detta år upphörde trafiken till Julhelgen.
Nästa avsnitt i morgon - Del 2 Första världskriget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar